Väckarklockan ringer klockan sju. Jämte mig i sängen ligger två underbara barn och snusar. Långsamt väcker jag den stora med en puss på näsan. Ofta vill hon somna om, men kommer på att lillasyster ligger i sängen och börjar genast gosa med henne. Sedan blir det frukost, påklädning, tandborstning och iväg till dagis.

Idag spöregnade det. Regnet föll som stora tunga bollar. Inne i köket kändes det väldigt lockande att ta bilen. Men jag lyckades trotsa latmasken och klädde på mig, storasyster och vagnen regnkläder och gick till dagis. Nu var det ju inte så illa och regnet upphörde ganska snabbt och det blev en väldigt skön promenad.

När storasyster lämnats började den långa vägen upp för backen igen. Det är lite svettigare. Speciellt i full regnmundering…

Halvvägs upp ligger det ett hus och varje morgon är det en gammal man där som är ute med hunden i trädgården. Det har blivit en vana att hälsa på honom varje morgon med en liten nick. Jag känner honom inte, men ändå är vi ju på samma plats vid samma tid varje morgon så det känns som om vi har lite gemensamt i varje fall.

Nu sover lillasyster och jag ska göra mig en stor kopp te och sätta mig för att framkalla bilder. På lördag är det scrapträff i Vårgårda. Den enda jag kommer att gå på i höst även om både scrappening och rekordträffen lockade. Men jag känner att det är onödigt att utsätta den lilla för alla baciller i höst. Även om jag inte är direkt rädd för den nya influensan så behöver man ju inte utsätta dom små i onödan. Det räcker så väl med det som storasyster drar hem.