I lördags fick jag jätteont i ryggen. Så ont att jag bara stod och grät. Jag kunde inte lägga mig ner och inte luta mig bakåt när jag satt.

Ringde till akuten och fick en tid. När vi kom ner fick vi trots det vänta nästan två och en halv timme innan jag kom in. När jag kom in till doktorn och han skulle lyssna på hjärta/lungor så kände jag att det gjorde rejält ont när jag andades. De körde EKG och tog fem rör blod och skickade mig med ambulans till Borås. Det var en ny erfarenhet att åka med blåljus. Dom misstänkte propp i lungan och jag fick göra en kontraströntgen som inte visade något.

Vi blev inlagda på BB igen eftersom de inte kunde göra nya undersökningar innan på måndagen. Så hela helgen spenderades på sjukhuset. Jag hade jätteont och kunde inte ligga så jag fick sitta och sova. Så där bekvämt.

I måndags gjorde jag en isotopröntgen på lungan och då kunde de utesluta propp. SKÖNT. De hade sett att jag har vatten i lungan så det är antagligen det som gör att jag har så ont. I går fick jag åka hem igen med smärtstillande och order att röra på mig.

När man är med om en sån här sak så får man verkligen ett annat perspektiv på livet när man kommer ut igen. Man inser på något sätt hur skört livet är och hur viktigt det är att ta vara på det så länge man har det. Så nu ska jag njuta av min familj och leka med barnen. De blir stora så snabbt! Så alla ni där ute som läser min blogg. Stäng av datorn och spendera tid med era nära och kära eller ring en vän som ni inte pratat med på länge!

Kram och sköt om er!