Tänk att det redan gått två år sedan dom plockade ut Annie ur min mage. Kan inte föreställa mig hur livet hade varit utan henne. Antagligen lugnare, mer tid, men ack så tråkigt! Den här bildserien är från i söndags då vi firade henne!
Grattis mammas lilla älskling!!!
Här kommer en bild som hör till inlägget nedan. Det är lite svårt att se… Läskigt att den bara poppar upp över en natt.
… på östra sjukhuset.
För er som hängt med ett tag så vet ni säkert att A föddes med knölar i kinden och att den dessutom var svullen. efter många turer runt om i Kalmar kom dom fram till att det troligtvis var lymfangiom.
I morse när jag vaknade hade A en svullnad på halsen som är större än ett ägg och lite blåaktig. Jag blev såklar orolig och ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte vi skulle ringa till Östra där Annie varit tidigare en gång hos en barnläkare. Så vi åkte dit i morse. Efter div prover och ultraljud av det svullna kom de fram till att detta troligen också var lymfangiom. I januari ska vi tillbaks på ännu en magnetröntgen och sedan, om det inte lagt sig, ska vi påbörja medicinsk behandling! Det är så skönt att äntligen ha kommit till läkare som vet vad de pratar om och är säkra på sin sak! De är verkligen duktiga i Göteborg.
Jag är glad att den här svullnaden kom på halsen och inte i ansiktet denna gången. Det syns ju inte så mycket och folk slipper ju undra.
Nu är jag dock trött efter en hel dag med en massa väntan och en stor dos oro.
Annie är helt galen i ”ajsop” Någon som kan gissa vilken film det är?
I går hjälpte min mamma oss att förbereda kalaset. Hon rev bland annat lök. Och som ni vet så börjar tårarna rinna lite då.
Annie tittar på mormor
mormor: Mormor är ledsen
Annie: Förlåt
Ibland är hon bara sååå söt