… som lider med mig 
Det känns skönt på något sätt!
Idag har vi haft kusiner till A här på em och A har fått rasa av sig lite av överskottet. Så fort de åkt (vid halv åtta) så kommer tjatet igen…
- Jag vill leka med någon…
- Kan vi inte åka någonstans…
Sängen var inte det mest populära alternativet kan jag ju säga. Men nu ligger hon där med pappa och läser en bok. I morgon kommer favoritkillen hit och det vet hon inte om än, så då kan vi nog fördriva en förmiddag. Vi går varandra på nerverna lite nu jag och hon. Jag är trött och A känner av förändringen så hon är extra känslig samtidigt som jag är det så det är tyvärr mycket bråk just nu. Suck… Önskar jag hade lite energi så vi kunde hitta på roliga saker som inte innefattar att jag sitter still på en stol.
