Det var med ångestfylld glädje som jag tackade ja till jobbet på Marks Gymnasieskola! Det innebär att vi äntligen kan flytta närmare familjen samtidigt som det innebär att vi lämnar Kalmar som varit vårt hem i nästan 10 år! I stort sett hela mitt vuxna liv har jag bott i Kalmar. Har ingen aning om vad flytt och allt kommer att föra med sig eller om vi (och speciellt S) kommer att trivas i lilla byhålan Kinna eller var det nu blir…
Ena stunden är jag superglad för att jag fått ett jobb (iofs bara ett vikariat på ett år, men med chans på förlängning…) och i nästa stund är jag superrädd för att lämna allt vi har i Kalmar. Gaaah!
Just nu får vi väl dock försöka fokusera på allt praktiskt som måste fixas… För att jag inte ska bli hyperstressad så lägger jag in en påminnelse till mig själv!
