Var på BVC idag och vägde och mätte lillskruttan- 5080 g och 58,5 cm! Hon klarade ”testet” också och kan både le, prata och lyfta på huvudet. På kvällen var det föräldraträff och blöjor och bajs var ett av samtalsämnena (något som troligen inte intresserar andra än småbarnsföräldrar). Jag och S sa till de andra att undvika Änglamarks blöjor och här får ni orsaken:
Sista kvällen hemma hos mamma och pappa satt jag och ammade i deras fotölj. Och som vanligt brakade det loss ordentligt i Annies blöja. Efter att hon ätit sig mätt reste jag på mig för att byta blöja och noterade att det läckt lite på min vita tröja… Nåja, det får man väl ta. Sedan kände jag att jag var våt på rumpan. Kollar byxorna och hade bajs på hela sidan och ner på rumpan. Till och med trosorna var gula av bebisbajs…
Två dagar senare (efter att Annie bajsat hela dagen i andra blöjor) kände jag mig relativt säker när jag stoppade ner henne i en Änglamarksblöja igen. När S kommer hem lämnar jag glatt över henne och ställer mig i duschen. Ganska snart hör jag ”Karin kom hit…” När jag kommer ut, fortfarande blöt eftersom ropet lät desperat, konstaterade jag gapskrattande att samma sak hänt igen! Denna gång var det dock vår vita soffa som drabbats (och pappas byxor såklart). Nåja, tur att soffan är ett urgammalt auktionsfynd och att byxor går att tvätta 