Har fortfarande jäkligt ont i kinden. Kan knappt tugga och då tycker den här tjejen det är superbra att anmäla sig till Göteborgsvarvet nästa år! Nåja, det är ett år dit och innan dess ska jag väl komma hyfsat i form. Jag får dock se till att ta det lugnt när jag startar upp nu efter min sjukperiod. Jag har nämligen en tendens och komma ihåg hur fort jag kunde springa för si sådär en 15 år sedan… Mina knän pallar inte det riktigt just nu.
men själv är jag ganska så däckad så jag har sovit en lång stund. Har dock pillat ner lite purjolök i landet. Ska bli spännande att se om de tar sig. Sedan har också lite slätbladig persilja letat sig ner. Dillen frösådde sig förra året och jag lät dem bara vara.
När vi hade DT-träff hos Magdas scrappade jag två sidor av ett mönstrat papper. Det blev olika stil på dem också och det var lite kul tyckte jag.
Jag har städat lite i scraprummet idag också och ska se om jag orkar pyssla lite imorgon.
Jag har varit ute och omplanterat små sticklingar idag. Egentligen mer än vad jag orkar med tror jag för nu bultar det rejält i såret så nu ska jag häva mig på soffan och kolla New Moon.
En liten layout till veckans skiss denna veckan bjuder jag dock på så här på lördagskvällen!
Idag blev jag äntligen utsläppt igen från sjukhuset. Det är ingen direkt konspirerande miljö. Speciellt inte när man är ganska så okej och bara väntar på att det inte ska rinna så mycket från dränet. Jag låg dessutom på en sal med två damer närmare 90 som båda hade sett livets bästa dagar. Man fick liksom ett annat perspektiv på livet och jag önskar verkligen att jag bara dör knall fall när jag är närmare nittio eller nåt och håller på och påtar i trädgården.
Onsdagen började tidigt då jag skulle befinna mig nyduschad på avd redan klockan 7 på morgonen. Kl åtta var jag redan nerrullad på operation där några mycket sympatiska sjuksyrror tog hand om mig (överhuvudtaget en stor eloge till alla som jobbar inom vården!!!) Jag blev sövd strax innan halv nio och sedan sa det bara pang så var jag vaken igen. Det kändes som om ingen tid förflutit överhuvudtaget. Men tydligen hade det det för klockan var tolv och jag blev inrullad på uppvaket. Allt hade gått bra och mitt pleomorfa adenom var borta. YEY! Jag kunde lyssna på radio. Jag var relativt vaken och pigg. Trodde jag var rejält omplåstrad på örat för det kändes som det var fullt av vadd. Det visade sig senare att det var mitt eget öra som helt var utan känsel. Min puls var nere under 40 flera gånger så det larmade ett par gånger.
På avdelning blev det sedan bara att vänta på att åka hem. Att äta var och är fortfarande något av en plåga, men det ska väl snart släppa det också. Det är skönt att vara hemma igen och att knölen i spottkörteln är borta en gång för alla!
Lillasyster är snart 10 månader (på torsdag). Hon är en livlig och glad lite unge som bara skriker när hon är trött eller vill ha mat. Älskar att busa gör hon också och sträcker ut tungan (då vet hon att vi börjar skratta), fnyser och spelar på läppen. Hon sjunger också – la la la med sin egen melodi.
Vikten är 8190 g och hon är 70,5 cm lång. Hon följer sin kurva och är betydligt mindre än storasyster var i samma ålder.
Hon ställer sig upp hela tiden och har börjat gå efter möbler. Hon står nästan själv ute på golvet. Kryper gör hon också ibland nu. Innan har det bara varit ålning som gällt.
4 tänder har hon. 2 i mitten nere och två hörntänder däruppe.
