Kan knappt böja mig ner längre för att ta upp saker från golvet. Vet inte om jag kände mig så här klumpig med A. Kanske är en liten kille trots allt? Magen ser annorlunda ut, jag har inte gått upp så mycket i vikt. Har inte lagt på mig så mycket på bredden utan mest fram-bak. Gissa kan man ju alltid.
Har nedräkning nu. Dels till skolavslutningen och dels till bf. Känner att jag skulle behöva sova i en vecka!
Allt ser bra ut! Lill* kotten (som jag tror är en kille…) Växer och frodas. Jag har fortfarande lågt järnvärde trots järntabletter, leverpastej, jordgubbar och allt annat som ska vara bra så det är inte konstigt att jag är trött.
SF-mått: 27
Blodtryck: 106/68
HB: 109
Vikt: +9 kg
Jag var hos min barnmorska idag för att kolla så att allt är som det ska och det är det nog. Jag växer och frodas och får höra kommentarer som ”vad tjock du blivit” på jobbet. Och det har jag ju… Om magen, men inte resten av mig. Jag är dock smidig som en flodhäst. Nåväl allt verkade bra förutom ett lågt blodvärde trots järntabletter… Jag hade 105 och det tillsammans med pollensäsongen förklarar väl min enorma trötthet! Jag skulle kunna sova nästan dygnet runt.
Sammanlagt har jag ökat 7 kg i vikt vilket jag får känna är acceptabelt. SF-måttet låg på 24 och bebisens hjärta slog med 145 slag per minut. Det är alltid lika coolt att känna hjärtljuden.
Nu stundar helgen igen och jag hoppas jag hinner lata mig (=påta i trädgården) mycket!
Kram och ha en trevlig helg!
Nu har våren kommit (som jag älskar) och med det alla pollen (som jag hatar). Jag brukar alltid leva på receptfri pollenmedicin så här i april, maj och en bit in i juni. Men det får man inte äta nu utan att ha varit i kontakt med läkare, vilket jag inte varit än. Frågan är när jag överhuvudtaget hinner?
Nåväl. Receptet är väl sömn och vila antar jag.
Jag har i varje fall överlevt de första dagarna på jobbet och det känns skönt! Saknar mina killar (och fåtal tjejer) när jag inte träffar dom.
Jag tror jag är i vecka 24 i varje fall… Snart 25 kanske? Det är lustigt det här med att det är barn nummer två. Man hinner inte med riktigt på samma sätt. När A låg i magen tog vi bilder varje vecka och jag höll nog tom koll på exakt vilken dag i graviditeten jag var på. Nu har jag ett hum om ungefär hur länge jag gått. Jag hinner inte fota magen. Magen är inte lika stor. Antagligen för att jag inte är så koncentrerad och fokuserad på magen. Sedan hinner jag inte äta så mycket skräp och slöa så mycket denna gången heller. Man får istället ta små mikropauser när A är nöjd en stund och leker med sig själv eller kollar på tv.
I dag konstaterade jag dock att jag inte ser mina fötter längre. Flodhäst here I come! 
Det är fullt ös i magen annars och jag har börjat känna dom där härliga kittlingarna då det känns som om bebisen ligger och krafsar på insidan. Det är skumt egentligen… Det känns som att ha en alien inneboende. Den här bebben är mindre vild i magen än den förra så jag hoppas på att det kan stämma när den kommer ut också så jag slipper konstant vakna 10 gånger per natt under nästa år!