Livet är allt bra härligt! Idag var jag inställd på min vanliga 6 km runda, men benen ville mer och dom fortsatte så att jag slutade på 8 km! YAY, det känns verkligen härligt när det känns skönt och springa och inte som en plåga… Den sista km var dock ganska så jobbig så jag fick ta till mitt lilla knep med att räkna lyktstolpar. Min hjärna tänker ”nu orkar jag inte längre” min andra del av hjärnan tänker då ”jo men kom igen Karin, två lyktstolpar till klarar du väl? Det är ju inget!” Sedan när man sprungit två lyktstolpar intalar jag mig att det gick lätt och att jag klarar två till och vips har man sprungit 10 lyktstolpar och det jobbiga har gått över.
Jag sprang förbi spåren i Örby för att kolla statusen och dom var nästan isfria, så till helgen kanske man kan slippa asfalten för en stund och springa lite terräng! Nästa vecka blir det dessutom sommartid så då blir det ljust längre och man kan springa lite friare! Livet är gott 
Nu ska jag avsluta kvällen framför de desperata husfruarna och hoppas på att stora tjejen inte gömt fjärrkontrollen idag.
