Fixade att springa 21 km! Det var jobbigt, det var roligt det gjorde ont!!! En bild innan varvet…
Startade 15.11 i startgrupp 12. Bredvid mig stod Ola-Conny för er som någon gång sett Ullared… Han verkade inte alls så dryg som han är framställd på tv. Jag var nervös innan… Och pulsen var lite onödigt hög. Och det var den hela vägen. Jag brukar ligga på en puls runt 160 när jag håller samma hastighet och igår låg jag snitt på 177. Riktigt så nervös var jag inte.
I början väntade jag bara på att säldammsbacken skulle komma. Alla säger hur jobbig den är och jag sprang och väntade på att den skulle komma. Helt plötsligt var jag vid Älvsborgsbron så den backen måste ha passerat ganska obemärkt förbi… Älsvorgsbron var inga problem heller och plötsligt hade det gått 5 km och det gick utför ner mot hisingen. Det tickade på bra km för km och snart hade det gått en mil. Det var platt och inte så trångt så det gick lätt att hålla sin egen takt. Jag tog sikte på tjejer i rosa tröjor och sprang ikapp dem och förbi för att ha något att göra. Det blev segt och långtråkigt vid 13-14 km och jag började längta efter Göta älv bron. Den kom så småningom och här var det en hel del motvind. Väldigt många gick och till slut gjorde jag det också. Inte för att jag var supertrött, men det var enklast eftersom alla andra gick. Innan dess hade jag börjat få problem med vänster lins och hade fått stanna några gånger för att försöka peta in den igen. Men här någonstans försvann den för alltid. Jag se väldigt dåligt och efter att linsen var borta var det som att springa halvfull… Nerför mot avenyn gick bra och sedan var det segt upp till Götaplatsen.
Det var trångt och mycket folk och det var svårt att hålla rätt tempo. Svampstationen uppe vid Poseidon var riktigt härlig och efteråt var det som att springa på en skumsvampsväg. Nerför avenyn och sedan uppför Vasagatan. Här började jag få lite kramp i vaderna, men sprang på ändå. Husargatan var ändå segare, men där var det bara att bita ihop. Det var ganska många som stod här och peppade så då fick man lite extra energi. Men det var segt här i slutet. Benen var tunga som bly. Men snart såg man slutet och fick lite extra energi. Precis när jag sprang in på vallen så låg det en stackars tjej. Vet inte om hon stukat sig eller om hon var trött. Hon frågade sjukvårdpersonalen hur långt det var kvar och dom visade målet som var 60 m längre fram. Hon ville fortsätta, men fick inte…
Väl i mål kändes det underbart. Tiden slutade på 2.26, ungefär vad jag räknat med. En bra dag kunde jag nog klarat 2.15 och en sämre dag hade jag nog slutat på 2.30. Plasten jag hamnade på var 11010 av 43 000 löpare. Det känns helt okej 
Nu har jag anmält mig till nästa år. När jag stapplade ner mot järntorget (alla spårvagnar och bussar var överfulla innan dess) tänkte jag på att i höstas sprang jag iform loppet i slottskogen och orkade precis ta mig runt på fem km och nu ett drygt halvår senare sprang jag i stort sett konstant drygt 2 mil!!! Tills nästa år jag jag springa 20 minuter snabbare… Minst Tänk för ett år sedan hade jag knappt tränat på 10 år och inte tagit ett löpsteg på nästan 15!!! Jag är stolt över mig själv Ola-Conny slog mig med 3 minuter 
Fast idag så mår jag som jag förtjänar. Det gör ont i hela kroppen och jag är supertrött. Kommer nog relativt snart gå och lägga mig och hoppas på att träningsvärken är bättre och inte sämre i morgon!
